dagarna försvinner!
Dagarna går. veckorna går. till och med månaderna. utan att man hinner märka av det.
Jag har varit borta från min familj och min hemstad längre än jag någonsin varit förut, och jag har inte ens märkt av det!
kefft
Det går fort helt enkelt. Allt.
Grundkursen är avslutad och temaveckan också. idag var sista dagen och vi är faktiskt lediga i morgon:O
Under grundkursen har jag nu bland annat lärt mig:
-Att Balett är det jobbigaste i världen
-att piruetter går att öva upp
-att inte sjunga sönder rösten
-att hård kritik faktiskt GER snabbare utveckling
-vad "tyst samförstånd" innebär
-100 olika sätt att använda/sitta på en stol
-att jag inte kan sitta still på en stol mer än 10 minuter
-att pengar tar slut
-talteknik (herregud...)
-musen och lejonet
(skrynkla ihop ansiktet och pip som en mus kontra räck ut tungan, spärra upp ögonen och låt som ett lejon)
-att dansa helt enkelt..
Under tema veckan har vi lärt oss om en livsfilosofi "att välja lycka" om hur man möter livet på rätt sätt. Jag har tänkt mycket på dokumentären som vi såg, och försöker stanna upp i vardagen och fråga mig "kan jag välja lycka nu?" läsvärd bok av Kaj Pollack är alltså "att välja lycka". (Kaj är förövrigt en av kanske världens coolaste snubbar!)
Vi har också gått igenom Smink och Massage. (hade helt ärligt en hel massage lektion med oljor och hela kittet, OMG vad nice det var)
Och idag har vi haft en grymt rolig streetdance lektion med en föredetta bjärnum elev. (10 år sedan dock) Och på eftermiddagen lärde han också ut stagefighting!!! shit vad coolt!
Nu kan jag slåss utan blåmärken och det ser verkligt ut vill jag lova:)
jaja. så rullar livet. och på måndag drar det igång. Show perioden. och vi VET INGENTING! vi har inte ens fått reda på temat! men på måndag är det kollationering och sedan är vi schemalagda tolv dagar i streck utan helg. vi kommer gå nio till nio på veckodagarna så det kommer bli jätte tufft.
Idag sa vår dramalärare: "Den här helgen ska ni ägna åt att tvätta och laga mat för det kommer ni inte ha tid för framöver" mm. så hårt blir det. två veckors rep, höstlov, sen två veckors rep till. och då kommer vi gå till 11 på kvällarna..
Så fan, då hoppas man ju att folk kommer och tittar sen! shit. jag längtar trots allt:)
och en grej till. Jag älskar skolan och min klass av hela mitt hjärta.
puss och kram alla!
Måndag nummer två...
Jag sitter med datorn iknät ute på vår balkong. nej, vi har inga utemöbler, jag har tryckt ihop mig på några kuddar i ena hörnan..
Nu har redan en vecka plus en helg plus en nästan avslutad måndag gått!
Idag börjar grundkursen på riktigt och kommer hålla på i 7 veckor. Vi har blivit uppdelade i grupper som vi kommer vara ganska mycket i under de här sju veckorna. Vi kommer ha balett ihop, micteknik, drama, dans och lite annat.
Det känns bra, jag gillar min grupp:)
Min andra helg i Bjärnum har flutit på fint och fort. fest i fredags med en mini förfest hos oss bestående av mig, karin, amanda och hennes kille robin. Vi turades om att DJa med våra datorer och jag rappade loss ganska hårt på lite snook och timbuktu. (ja de blev rätt impade) Så drack vi sparkling white wine som en annan snobb och dansade loss hos Bella och mathilda lite senare.
På lördagmorgonen mådde jag inte grymt bra. Jag lufsade (kl 8 på morgonen kan tilläggas) ut på en en-timmes-rejäl-power-promenad och förösökte ignorera huvudvärken.
Till slut hittade jag till den lilla sjön i Bjärnum och jag blev alldeles rörd. vattenytan låg spegelblank. solen sken och det var ganska tidig morgon. så jag klädde av mig och hoppade i såklart och kände mig som Ronja Rövardotter.
Sen soltorkade jag på bryggan, mediterade lite och kände lite augustivindar som verkligen värmde. Efter ca en halvtimma till vände jag och begav mig av hemåt för att äta en utsökt frukost-frukt-sallad!
konklution: Jag har aldrig botat en bakfylla så snabbt!
jaja. sen drog jag och karin till skolan och övade på koreografin och söndagen försvann hel otroligt fort. städade lite och hade storkok. frös in typ tolv plastpåsar med olika färdiga portioner. bland annat as gog vegetarisk chili con carne med råris:)
Idag har vi börjat med den teaterproduktion vi kommer pyssla med i 7 veckor framåt. i grupper om tio ska vi jobba fram en 30 minuters lång teaterpjäs helt på egen hand (alltså ej lärarlett) vår enda direktion är att välja ett ordspråk som vi sen ska jobba utifrån. ska bli spännande att se hur det här utvecklar sig!!
ja och i övrigt känns det bra. mår bra av att ha mycket för mig:)
Puss och Kram!
//A
fest i bjärnum
jaha, så har en vecka gått... här sitter jag och skriver klockan är strax efter ett lpå natten och jag är hemkommen efter hårtvfestande ho grannarna mathilda och isabella. kul! jul kväll!
ok. utbildningen. överhuvudtaget så är hela kursen grym! jag älskar min klass redan och vi känns alla redan grymt tajta. hoppas det kommer funka bra även i fortsättningen. mm det gör det nog. vi har haft en intensiv första vecka med "fösta skapelsen" en enkel teaterföreställning som vi spelade upp i aulan idag. det blev aas kul.
åå nu på måsdag börjar det på riktigt. hjälp! men det blir nog coolt.
jahaaa, ja nu sitter jag här i mitt rum i vår as fina a stora lägenhet och skriver lite här. det känns bra allting förutom träningsverk i varenda muskel.
det känns lite jobbigt med farfar bara.. som fått en till hjärtattack och ligger på sjukan igen. känns drygt att jag inte kan vra där och så.. men jag kan inte göra något..
mmm. jag ska skriva med när jag är nykter i helgen
puss och kram alla:)
balou (mitt smeknamn i klassen)
My start in Bjärnum!
woho, ok. stop. vänta ett tag.
Jag har flyttat!
Numera bor jag faktiskt i lilla bjärnum i skåne. sitter här i min vardagsrumssoffa och väntar på att det ska bli måndag...
Skolan, musikteaterskolan, börjar på måndag. och som sagt var
jag längtar.
det har väl inte blivit nån "kalas start" för mig här. fick en släng av ganska hård matförgiftning och har legat och spytt en gång i timmen. och på morgonen när mina föräldrar till sist skulle styra kosan hemåt, låg jag där som ett blekt litet barn, skälvandes i mina krämpor.
"det känns inte helt bra det här" sa pappa.
Men jag blev efter två övernattningar, i alla fall lämnad av mina föräldrar, för att helt klarar mig på egen hand.
grymt!
läskigt
Kul
skumt
ENSAMT
ensamt i min stora fyra eftersom mina kära sambos inte hade flyttat in än.
Amanda kommer i morgon. och karin kommer redan ikväll. Tack för det för snart börjar väl grannarna undra vem jag pratar med här om dagarna i min ensamhet;) (kan väl aldrig vara mig själv?)
men utöver sjukdomen och ensamheten, känns detta mycket mycket bra.
Bjärnum är en förnäm liten by som jag nog skall komma att trivas i.
min tanke är att denna blogg skall börja uppdateras oftare nu när jag faktiskt är på ett rätt långt avstånd från alla jag känner. Jag har oxå som plan att jag ska börja skriva mer om vad som händer om dagarna, och kanske inte bara lösryckta känsloutbrott (som den poet jag är..)
JA, så så blir det!
Nu mina kära vänner skall ni kunna kolla här vad det egentligen är för utbildning jag gett mig in på! och nu skall jag snart ta och ta reda på hur man byter bort den här fula designen.
puss på er alla!
/Amanda
en lördagsafton...
Jag ska komma igång igen med bloggandet. faktiskt. det är ju faktiskt kul, för då kommer man ihåg allt bättre sen. för det är kanske två som läser den här bloggen så det spelar ingen roll för dom tror jag.
men för mig själv är det kul med uppdates. och nu till hösten ska jag definitivt blogga mera om utbildningen!
Igår kväll åkte jag in till stan. man fick gå långsamt långsamt till bussen, annars dog man av värmeslag.
Väl på bussen tog jag den här platsen ni vet allra längst fram. den som är för handikappade.
Och där satt jag på den där en-stolen och blev bländad genom vindrutan av kvällssolen.
Och om man sneglade lite till vänster satt den kortklippta damen som körde bussen, och log, lite lätt.
Hon såg ändå ut att tänka:
"vad gör det väl att vi busschaufförer inte ens hinner kissa(om vi inte kissar as fort) på våra mysiga små raster, när solen ändå skiner som det gör ikväll!"
Så jag suckade lite lyckligt och lyssnade vidare på Povel Ramel i Mp3'n. (Låten var "Pilotti" som handlar om hur världen skulle vara om den, istället för att styras av Gud, skulle styras av en italiensk kock. Grymt bra låt faktiskt)
sedan promenerade jag från Gullmarsplan längs hela Årstaviken. I solnedgången och in the name of Pride kunde det inte kännas bättre. stannade till vid Tubbys, reagge caf'éet som ligger där vid vattnet. köpte en pistage glass. som var god.
Jag vandrade vidare och när jag till slut kom fram till Tanto var det som att klampa rakt in i en festival. folk överallt i gräset, på varenda ledig yta. och plast och tomburkar överallt, men det var bara lyckligt. sen vandrade jag till zinken sen tillbaka till hornstull fasst via hornsgatan. sen åkte jag tunnelbanan tillbaka till Gullmarsplan. och där, på 7-eleven, köpte jag ett äpple och en youghurtglass. (Glass kan vara det bästa) den var lika stor som den var god och det enda vapnet mot hettan.
Åkte hem. Var hemma tio i 12 efter en trevlig men lite ensam lördags afton.
somnade inte. Tänkte på mobila bredband till datorn. Tänkte på telefonräkningar. Tänkte på andra ränkningar som man "kanske snart skulle ta och betala..." Tänkte på alla mina cd-skivor. Tänkte på att andas med magen och slappna av. (det funkade ett tag) Sen tänkte jag på lite minnen. Tänkte på farfar, som ligger på sjukhus. På hans hjärta som är jätte svagt. helt plötsligt bara.
så så Amanda sov nu.
kanske somnade vid tre, fyra.
Sen ringde väckarklockan klockan nio, som alltid, och varenda liten nerv i mig gjorde ont. snoozade åtta gånger och nu sitter jag här. väntar på den här dagens överraskningar.
de lär bli många!
(förresten så här söt kan man vara e lördagkväll i Juli...)
sjätte juni, precis som vanligt...
motdemonstration idag. så jag har vart arg. och ledsen. det klart man blir det av dom och det dom säger och gör. så här är det alltid sjätte juni. varje år.
fasst nästan värre i år. elr ialla fall från polisens sida som körde riktigt hårt. SUCK..............
men det gick bra. vi lyckades smita precis när de omringade oss.
ont i fötterna är kanske bara förnamnet. jag sov tre och en halv timma inatt, vaknade kl 8 AS pigg. kefft jag vet. försökte verkligen somna om ända till halv nio men det var meningslöst.
och då fick jag nåt jävla ryck och skulle ut och jogga och skit, fortfarande lite full lixom.
så jag drog ju ut i en timme och sprang runt och försökte springa av mig all alkohol. tveksamt.
sen kom jag hem, åt fruktsallad. sen drog jag då in till stan.
ja, så nu är utmattningen på en extremt extremt hög nivå.
annars är det bra.
hade en jätte bra kväll igår:)
puss hej
Vårkatt
Jag ligger hemma. Tung och sjuk. Tittar ut på våren. Önskar jag var någon annan stans. Dagarna går och allt känns bättre. Dagarna springer fort och allt känns lite för hastigt.
Jag vill kunna ligga i en hängmatta och räkna stjärnorna. på allvar räkna dem. man skulle vara sysselsatt med något meningsfullt. det skulle kännas meningsfullt.
men man hinner inte, och man blir sjuk, och man måste fixa, och man måste göra det och det, och vara positiv, och vara glad.
Jag är glad mycket nu.
men jag kan inte vara glad på riktigt föränn det har runnit av mig helt och hållet. Varje centimeter av min kropp måste vara fri från honom. innan jag kan, på riktigt springa det fortaste jag kan på en sommaräng utan att det kommer okontrollerade tårar.
en sak har jag i allafall lärt mig:
Kärleken övervinner inte alla hinder.
Det finns krafter som är starkare
Jag älskar våren!
rätt kanal
rätt kanal börjar ställas in på min lilla radio
skrattar mycket mer
gör saker, mycket. tränar och så
jobbet upptar all min tid och mina tankar.. och det.. är bra
barnen är bra för mig:)
och
jag ska åka till norge
första maj helgen
helt otroligt. vi ska ses. om bara två veckor.
missar demonstrationen dock.
man vad gör det?
Vi ska ju äntligen få ses igen<3
Idag träffade jag Gud
i morgon flyger jag till Umeå, tre dagars inträdesprov
nervös?
vet inte. kan inte riktigt fokusera.
idag hängde jag med Lucas. Det blev vegangryta på café 44.
och mycket snack. jag sa: "Varje gång vi ses, fascineras jag över att orden aldrig tar slut, och att tiden alltid rinner iväg..."
och när vi satt på Gullmarsplan, med livets alla bekymmer konkreta i våra händer, kommer en äldre, alkoholiserad man fram. Tittar, skrattar lite. mumlar osammanhängande. vi fortsätter prata. han står där, en meter framför oss och bara rå stirrar, i minst fem minuter.
så plötsligt, droppar han sitt osammanhängande perversa mummel. kommer ännu närmare, stirrar Lucas djupt in i ögonen och säjer (mer till mig): "Det här.. är en riktigt bra kille.. han är smart"
ok? tänker vi.. han fortsätter:
"Han kommer aldrig släppa dig. bara så att du vet. Honom blir du aldrig av med!"
och han går i väg fortsätter mumla..
konstigt.
Lucas som sa exakt så för nästan ett år sedan. på slutskivan.. "bara så att du vet,, mig blir du aldrig av med"
Ibland inser man hur mycket en vän faktiskt kan betyda. Just nu får han mig på andra tankar, bättre tankar. och sånt som..
..vänner är till för.
och det känns battre nu..
om jag aktiverar mig konstant. om jag gör saker hela tiden,, så hinner jag inte tänka på det där sorgliga som ligger i bakhuvudet. och om solen nån gång tittar fram.. kanske jag till och med kan njuta lite av känslan som en förälskelse faktiskt ger. även om det ser ut som det gör, med all distans och all skit,
så är det i alla fall ömsesidigt:)
Tack Olle för att du ändå finns där
Och tack Lucas för orden, och för att jag aldrig blir av med dig..
som du sa: "tänk om gubben.. var Gud?"
haha. jag sa: "låt oss hoppas:)"
"all I can taste is this moment..."
--det var bara en dröm Amanda..
Idag vaknade vi. det var soligt. klockan 10. "ska vi äta frukost direkt elr?"
snubblar runt i hallen, samlar ihop mina saker. klockan 11
"måste köpa lunch" säger du. vi promenerar till mataffären. det är verkligen vårvärme! Herre Gud vad varmt det är! Jag älskar Sverige! (säger jag) klockan 12
Du plockar med saker, prylar. "man behöver väl inte egentligen ha med så mycket... elr vad tror du?"
klockan 12:20
Vi bär upp stolar på verandan för det är så varmt att man vill sitta ute och dricka kaffe! Solen i ögonen så vi sitter och kisar, men det gör ingen för det är så lyckligt ändå med allt det ljusa och att vi sitter bredvid varandra.
klockan 13
Du står på Tunnelbaneperrongen med en cigg i höger hand. klockan 13:20
vi köper varsin macka och äter tyst och jag tänker bara "det här händer inte" klockan 14
Perrong 10 på centralen, jag har vart där förr,( å det kommer tillbaka till mig.) Vi sitter på marken, på min skinnjacka, det finns ingen ledig bänk. klockan 14:10
-------------------
reser sig hastigt upp. (nejnejnejnejnejnej) jag måste åka nu, (du gör inte så här mot mig, du är den elakaste jag vet)
packar in sina saker i vagn tolv. tåget visslar.
Jag hänger kvar och det går inte, du säjer "det löser sig" jag säger ok, men tänker "DET LÖSER SIG FAN INTE, FATTAR DU INTE VAD SOM HÅLLER PÅ ATT HÄNDA? DU FÖRSVINNER JU FRÅN MIG IGEN! JAG ORKAR INTE EN GÅNG TILL!"
"Amanda jag måste verkligen gå nu, men det löser sig jag lovar att det gör det, jag vill vara med dig". men jag ser inget för det är vått överallt och mina ögon fungerar inte som vanligt. och läppar mot läppar.
"gå du.. gör det" jag ignorerar alla andra på perrongen. det gör inget att dom ser hur jag står, maktlös och gråter som ett barn" klockan 14:25
"Gå nu, hejdå"
går raskt iväg gömmer mig tills tåget rullat iväg en bit och då kommer jag tillbaka ut på perrongen och kisar motsols på sista vagnen. kan inte andas. kan inte andas kan inte förstå det. armarna i kors över bröstet klockan är 14:38
sen åker jag hem. (tänker: på vad ska jag applicera känslan?)
och kanske att det den där dagen kommer när vi står på samma plats och du kan säga " jag sa ju det! jag sa ju att det skulle lösa sig!" du säger att det inte dröjer länge till nästa gång men för mig är det som att stirra ut mot horisonten.
så nu ska jag gå här och vänta.
och nu ska jag ta tag i mitt liv
andas in...
...och håller kvar. för jag kan inte fatta att jag åker i morgon!
jag och erika åker. till sydostasien. å vi kommer hem lagom till våren. första april.
thailand, kambodja och vietnam. luffa. det är allt.
det finns ingenting jag vill mera just nu än att bara komma iväg.
ni som trogna följer min enkla lilla blogg, får nu fortsätta läsa på www.resedagboken.se alias: amra
där ni troget kan läsa OCH KOMMENTERA lite! (snälla för en gångs skull mina små älsklingar<3)
vi har inte bokat nåt. inte ens första natten. bara flygbiljetten dit å hem. hela min kropp bara skriker efter värmen. sanden å thaimat. FY FAN VA NICE.
nej nu ska jag sluta vara dryg. jag njuter av livet. även om jag skulle vara kvar i sverige.
man ska ta till vara på allt. varje liten mysig sak som händer i vardagen. tänk på det. ta till vara. det gör det lättare att överleva janufackingari.
å vad är väl bättre än mina visdomsord egentligen? inget. så ta en promenad å njut lite.
å en sak till bara:
"har du inte resfeber?" säger pappa
"vaddå feber? jag fattar ingenting bara"
...å andas sakta ut
så kan det vara:) ajö
Julelycka!
den här dagens citat är "ingen gör något utom jag"
faktum är att alla i familjen utropat detta minst en gång under dagen. (utom möjligen titti som mer utstrålat vibbar)
Pappa "gick in i väggen" och tog efter halva dagen bilen och försvann spårlöst. (man är så van)
Mamma nynnar frenetiskt julsånger i köket och mumlar dagens citat lite då och då.
Jag utbrister det verkligen rätt ut och bestämmer i ren protest att "i år ska iallafall någon annan sätta ljusen i granen, JAG GÖR DET VARJE ÅR!" de andra skrattar för de tycker att jag hittar på. men jag gör helt ärligt VERKLIGEN VEKLIGEN inte det...
Titti dyker upp unt tre tiden efter tjat samtal från mammas sida. "alla hjälps åt på julen"
Efter någon timme kommer pappa tillbaka. ingen frågar utan det är bara att hoppas. han ser trött ut men har nåt komiskt över sig vilket bådar gott. Så citerar han sin egna mamma och säjer med ironisk röst "men EN ENDA dag om året KAN vi väl i alla fall hålla sams??!"
då slappnar alla av å garvar lite.
sen har det gått hyfsat bra. spelat in julskivan klart och lagat vegetarisk julmat och GI-jul-godis. härliga tider.
..............
Jag har hört att ichias-värk (elr hur det stavas) kommer vid femtio. elr i alla fall med åldern..
Å INTE NÄR MAN ÄR FUCKING NITTON
varför måste jag ärva allt från mina älskade pappa?
kram och god jul! stressa lagom
citat
jag vill citera en låt!
kommer bara inte på någon...
men jag är nöjd med min onsdagskväll på "bara vi" i allafall:)
det e ju bra.
tisdags kärlek
när klockan ringer nollsjutrettio är det mörkt ute.. å jag tassar in hos Titti å väcker, tänder lampan försiktigt.
hon klagar: "jag har nog lite ont i halsen, kan nog inte gå"
men jag garvar och hon ger sig.
Jag och Titti, min lillasyster, gick på promenad i morse. fem kilometer innan frukost, i takt med att solen gick upp.
Vi pratade livet, skola, lite relationer och sånt. det kändes bra att hon följde med. det blir lite tråkigt att gå själv varje morgon.
sen gjorde jag frukost till henne. ägg och GI-scones. och värmde vetekudden för hon hade ont i magen.
efter massa klagan och skolångest bestämde hon sig för att ändå inte skolka. å sprang till bussen.
som hon hann med.
å nu sitter jag framför adventsljusstaken. å googlar på random roliga saker. å har ångest för att jag inte orkar träna idag. promenad räknas inte. vill hellre baka nya scones. å kanske meditera lite.
ja
såhär avslappnade förmiddagar har jag. lyllo mig ändå:)
jag är glad att hon ändå tycker om mig.. jag var rädd att allt var helt åt helvete. men det är nog lugnt
jag är så glad att jag har Titti<3
nostalgimys
å igår var vi några hos erika å mös å frös (gamla slottskällare lixom) Tyvärr kom knappt hälften som skulle komma, av olika dåliga anledningar,:)
men det var jag, erika, emma, sandra och milla. Å med oss fem kan det ju aldrig bli misslyckat.
kändes skit bra att snacka skit. kändes underbart att man inte behöver bry sig. man känner redan varandra så jävla bra. trots att man inte hängt på typ fyra år. det är ändå samma skrot och korn.
sen blev det wollmars å jag drog hem med sista 875:an 10 i ett. (skönt att slippa nattbussen)
å det kändes bra på väg hem från bussen. inte ledsen. inte överglad heller men vad fan. vad kräver man egentligen.
klockan strax över 11 i morse kutar mamma runt i mitt rum: "förlåt, men du har snott mitt hår vax!" "Amanda du hade det igår, var är det? jag ska på kurs!"
å jag svarar random osammanhängande meningar.
hon kutar ut. å in igen fem min senare. å jag säjer att det är i badrummet, å att det var hon sjålv som bar in påsen dit.
hon försvinner ut. kommer in en tredje gång å konstaterar att hon hade fel. jaja. hejdå mamma jag vill sova.
sedan kommer pappa in. långsamt, knarrande dörr. "godmorgon. inte för å vara sån men, klockan är fem i halv tre"
VA?
jag har inte sovit till fem i halv tre sedan tvåan i gymnasiet! först kommer lite ångest men när jag tittar ut genom fönstret inser jag att det gör inget, för därär det piss grått å redan typ natt.
jag gör frukost, sätter mig framför ett sorgligt program som handlar om barnarbete i tobaksindustin.
men sen jävlar.
Sen kommer pappa med senaste PMB mixningen
(för er som inte vet vad PMB är, orkar jag inte förklara.. komplicerat)
Å jag måste sätta tvn på mute å lyssna igenom alla 11 spår...
å pappa lackar satan på att cymbalerna fortfarande är för höga och tar över, jag säjer att man inte tänker på det men han har ont i hjärtat.
det tar ett tag. hela skivan. han har mixat den i två veckor. chilla lixom.
sen dricker jag kaffe. skhäbar lite på vädret å livet (men inte mer än vanligt) titti kommer hem säjer:
"jag har ätit en hundrafemtiogrammare! Jag dog!"
å nu e dagen nästan slut.
det är typ 25 dagar kvar tills det vänder säger pappa. med ljuset. å det är bra.
en annan sak som är bra är att i år kommer jag kunna se nästan alla avsnitt av adventskalendern!!! jag jobbar ju inte på förmiddagarna. fatta mysigt, tända ljus å mysa med katten, framför tvn!!!
ok det är bara jag som tycker det, jag vet, men jag är stolt som fan över det :)
puss å kram
händelser VS känslor
JAG VAR I PARIS I HELGEN HELT PÅ RANDOM
och hade kul. efter att ha dövat min sjuka kropp med ipren funkade det mesta. ett par timmars sömn och ILLA starkt rosé vin. kaos i tunnelbanan med fransmän som hoppar av innan den stannat (jag och gummi höll oss för hjärtat)
eifeltornet och triumfbågen. Ja allt var så franskt
MEN INGET VAR SÅ FRANSKT SOM FRANSMÄNNEN. ALLA HADE DE EN BAGUETT UNDER ARMEN!
testa grundskole franska-fraser (typ je suis un poisson bleu) och slösa cash.
men vi hade kul, jag och erika. Jag åkte direkt till jobbet från flyget i måndags och direkt från jobbet till dansen hemma halv elva. TRÖTT I KROPPEN NÅGON?
åsså meningsfullhet varvas med meningslöshet. som sol med regn.
Det är grått i november. det beror på vårt klimat men det är grått när man tittar ut. Så jag tittar runt omkring mig och ser hur alla andra värmer varandra.
i Paris i Stockholm.
men Jag behöver aldrig aldrig värmas för jag brinner alltid redan
jag börjar vänja mig
ja vet inte..
personalfest. jag gör guacamole. allt blev jätte kul, kände mig vuxen. å drack vitt vin och sangria, sen skulle vi ut. det är 90´s ikväll. å man åker in står i kö så länge men känner redan där att nej det är inte rätt. å tidigare, jag kände samma sak. nåt i kroppen i magen. att man blir ledsen, då e det aldrig värt att gå ut. så skippa bara. det vill man säja till sig själv. å jah skippar drar hem. det tar så himla lång tid. länge. å man hinner gråta en två tre tårar. eyeliner som rullar längs med kinden. men sen äntligen inser man att nej så här ska det väl inte vara! det finns de som har det värre! det finns ensamma människor överallt vart jag än vänder mig! lite bättre känslor på insidan å när jag närman mig tomten ser jag hur det lyser i boden. titti, anna å emmi är där. jag gästar. pratar lite lyssnar på musik. det känns bättre när jag får krama min syster och så går jag hit, å lägger mig. å tänker jag vill skriva av mig. jag vill att det ska sluta snurra nu. jag vill att det ska vara stilla och tryggt och självklart.
Amanda babygirl har namnsdag i dag.. grattis
lyllo macoteket snubben
Idag har jag köpt logic express 8. = nice
å jag köpte det på macoteket på birgerjarlsgatan.. å jag hoppades att han som sålde datorn till mig skulle va där i dag igen, å det var han.
jag ska köpa logic sa jag. Jaha, sa han. här är den. å sen frågade han om jag höll på å spela in. å då sa jag ja.
Då berättade han att han hade ett produktionsbolag elr nåt liknande.
Han sprang iväg å kom tillbaka med sitt kort. Han log
Jag blev glad. Titta förbi nån gång sa han. Han menade på hemsidan.
Men jag lovar att han hade planerat det där med kortet. Tänkte säkert: när kommer den där snygga tjejen tillbaka?
Så kom jag dit idag. (jag såg ju hur han sken upp när jag klev in genom dörren å allt)
lyllo han.
Shit. det komiska är att jag är ändå en ganska nice person. nu när jag tänker efter.
Fan jag gillar mig själv ganska fett. (bara inte fettet) å komik har jag med:)
Sov gott
pass
Lördag
Städa hos mormor klockan tolv och trettio. Äta lunch och diskutera djurrättigheter, vi hade dock skilda åsikter
Träffa Kornelia. Fröken solsken. Promenera runt halva stan. Prata nutid och framtid. inte så mycket minnen.
mer efter-gymnasiet-ångest
Fika med Erika och Tomas. kaffedrink och banan. (det är ju lördag) mycket skämt. Jag blev av tomas liknad vid en gul taxi. fråga inte.
Å disskussion fram och tillbaka. Vad händer en lördag kväll? inbjudan till Sarkissova i Liljeholmen. vi drog dit. ganska mycket folk. Jag åt färgglad pasta med ett ägg till. och ketchup.
Å kolla på kort. Gå ut på krogen, quere klubb.
Landet
Sen dansade vi. det var trångt. varmt. man spillde öl för man blev puttat hela tiden. trevlig ordningsvakt (för en gångs skull) erika jobba i morgon; vi måste dra hem!. Vad gör jag? ska jag dra? men hon e ju här. var är jag...
Å jag, diana å erika åker hem.
men jag ville stanna, fasst ändå inte, det var ju så varmt, å hennes ögon, jag hatar dem nästan, nästan
för jag tänker bara på soliga förmiddagar, mitt i veckan, med kaffe i händerna, å allt lyckligt och bra.
Så nu är det utspillt, utöst igen. jag har redan bloggat för mycket om det så jag tänkte att det här skulle vara den sista gången.
Sen får det för fan i helvete vara färdigt med miss sunlight. å jag är så absurd.
puss
Träffa Kornelia. Fröken solsken. Promenera runt halva stan. Prata nutid och framtid. inte så mycket minnen.
mer efter-gymnasiet-ångest
Fika med Erika och Tomas. kaffedrink och banan. (det är ju lördag) mycket skämt. Jag blev av tomas liknad vid en gul taxi. fråga inte.
Å disskussion fram och tillbaka. Vad händer en lördag kväll? inbjudan till Sarkissova i Liljeholmen. vi drog dit. ganska mycket folk. Jag åt färgglad pasta med ett ägg till. och ketchup.
Å kolla på kort. Gå ut på krogen, quere klubb.
Landet
Sen dansade vi. det var trångt. varmt. man spillde öl för man blev puttat hela tiden. trevlig ordningsvakt (för en gångs skull) erika jobba i morgon; vi måste dra hem!. Vad gör jag? ska jag dra? men hon e ju här. var är jag...
Å jag, diana å erika åker hem.
men jag ville stanna, fasst ändå inte, det var ju så varmt, å hennes ögon, jag hatar dem nästan, nästan
för jag tänker bara på soliga förmiddagar, mitt i veckan, med kaffe i händerna, å allt lyckligt och bra.
Så nu är det utspillt, utöst igen. jag har redan bloggat för mycket om det så jag tänkte att det här skulle vara den sista gången.
Sen får det för fan i helvete vara färdigt med miss sunlight. å jag är så absurd.
puss
väckning
Klockan 09.38 ringde telefonen.
En känsla av förvirring kom över mig då jag inte kunde avgöra vad som var dröm och vad som var verklighet.
men när jag efter ett tag insåg att telefonen var verklighet, övade jag några gånger på att säja "hallå det är Amanda"
efter några försök tyckte jag att man kunde urskilja ett pa ord ur morgonrösten och jag svarade.
Jag lät som en avdankad operasångare som gått igenom knutoperation. man lixom är fångad i huvudklangen och det är samtidigt omöjligt att dölja den hårdrocks dist, som så vackert bäddar in rösten. (resultat av sjukdom elr möjligen allt för hetsiga demonstrationer)
jaja
Det var ändå inte till mig.
En kille från göteborg. Med sexig dialekt. Han fick mammas mob nummer.
Och så hade man bara vaknat sådär. Vad gör man nu? böjar jobbet klockan tre det är fem timmar kvar. Jag vill göra vad som helst, bara det inte mynnar ut i en psykförmiddag där jag springer runt i min ensamhet och skriker diverse saker i olika riktningar. Jag vet inte varför det blir så. men jag tycker inte om det.
Just på sekunden, nu, känner jag mig lugn. det kommer efter frukosten det där jobbiga. om det kommer.
Igår var jag på mitt första möte med djurrättsalliansen. Jag känner mig upprymd över det. glad. taggad.
så jag får väl försöka tänka på det när dåliga känslor tar vid.
damn it! hade jag bara gjort några röst övningar oxå lovar jag att killen från Göteborg hade bett om mitt nr:)
pass and krejm
