bortförklaring
Jag insåg det idag.. elr jag insåg det för länge sedan, sen glömde jag bort det å insåg det igen.
En täckmantel för andra mycket viktigare, djupare känslor som jag inte orkade med...
Hon betyder ingenting för mig
ingen betyder något för mig
inte just nu, i den här sekunden
hon känns som en bricka, en spelpjäs elr nåt...
När han var allt var hon en bricka, ett säkert kort
Sen försvann dom, båda två
å jag saknar ingen, inte så länge jag är kvar med min gitarr och mina texter
låt mig vara ensam med min musik
jag behöver inte längre
Så fuck off
inte helt ok
efter en eftermiddag i olika skobutiker och en hälsotallrik med mamma, hamnade vi framför lost med varsin kopp te. efter att pappa gått å lagt sig diskuterade vi viktiga saker i livet.
Jag berättade om min störda inställning till mat å utseende.
det kändes bra. det kändes som att komma ett steg framåt...
å tidigare under dagen, smsade jag fröken solsken, kunde inte låta bli, som vanligt, fick svar och en fråga: "Hur mår du, du verkar så nere?" och jag som är gjord av glas tjänar inget på att ljuga, jag skrev att det dels var för min svacka med kroppen å självförtroendet, och dels för att jag saknade henne så mycket.. jag fick inget svar, men det är lugnt jag är så van, jag får aldrig svar på de sms som betyder mest. aldrig.
sen insåg jag att jag inte vet ändå vad jag känner och att jag är mycket bra på att lura mig själv, för två veckor sedan skulle jag påstått att jag saknat någon annan mycket mer, en som är borta nu för jag orkade inte...
Och nu försvinner hon om10 dagar.. flyttar hem till Värmland...
och kvar är jag med min kropp, mina jävla hälsotallrikar och mina egna små påhittade sanningar.
Monday night
och det är verkligen suck när man ser sig själv i spegeln och inser: "Ja just det jag var ju ute igår..."
försöker vingla ut ur sitt rum med lätt framåtskjutna axlar och inser: "Ja just det jag var as full igår..."
Jag ska försöka dra det hela snabbt:
konsert i uppenbarelsekyrkan som gick as bra, Pontus fyllde arton och Lucas och Peter blinkade med ögonen så jag hängde på ut. Hade tolv kronor så lukas bjöd mig på ett glas vin, en white russian, ett glas vin till. och sen bjöd simon i tvåan mig på nån cranberry drink.
så det gick ganska fort sen.
Jag och Lucas satt och diskuterade livet när Felix avbröt oss: "asså.. jag bara undrar, Pratar ni alltid om så där sjukt djupa saker?"
Då tittade Lucas och jag sådär filmiskt på varann och jag kom på att felix påminde lite om en gullig lite hundvalp.
Sen drog vi till anchor å efter det till After (.....)
På After var jag i nåt slags koma och där blev det ännu mer djupsnack med Lucas. Jag hade nog inte de bästa känslorna i kroppen igår och var i behov av långa djupa fylle snack. Det blev snack om det evigt uppkommande ämnet kärlek.. mest.. och fröken solsken satt två stolar bort när jag insåg att det var aldrig mer.
sen blev det ideal. och utseende. det var värst. jag klarade det inte igår.
Det blev tårar för min del. Gjorde ingen grej av det. försökte bara vara chillad.
Men det tar för stor plats i mitt liv för att jag ska kunna vara chillad över det.
Sen skulle den lilla gruppen som var kvar försöka ta sig hem. Jag och Aesa hittade en buss från slussen som gick till Gullmarsplan. Felix visste inte hur han skulle komma hem å jag sa: "Du vill inte sova hos mig jag bor vid världens ände"
...sen gick fröken solsken och jag fick en puss.
Jag tog mig hem. gick från skolan när solen gick upp. lyssnade på en spellista som hette nåt med kärlek.
Behövde skriva av mig, gick in till datorn, avstängd orkar inte slå på den. tog fram gitarren, måste uttrycka nåt, Nej det är mitt i natten alla sover,
då gick jag in i mitt rum å skrattade när jag upptäckte att jag såg ut som en tvättbjörn.
Sen somnade jag och vaknade kl 8 av mitt alarm som jag glömt stänga av.
Vaknade och mådde illa, önskade att erika var här så vi hade kunnat dra massa bakis skämt. det var hon inte så jag drog nåra med mig själv. det var ganska kul...
Å nu ska jag snart leta igenom mammas garderob för att hitta nåt paljettrigt och åttitaligt att ha ikväll på dicokonserten. För då kommer jag äga. Å de låtarna handlar inte om invecklade, känsliga, djupa saker.
De handlar om att släppa loss!
"come on and groove, and let the magic in the music get to you, life ain't so bad at all..."
Städ dag
Jag gick med på det under villkoret att jag skulle få börja med mitt egna rum.
för där ser det förjävligt ut
Nu är klockan 13:58 och hittills har jag hunnit:
dricka hallon smoothie
dricka te
dricka kaffe
slänga ett par trasiga strumpbyxor
ringa farmor och farfar (telefon tid ca 45 min)
dricka kaffe igen
lägga tre olika strumpor i min tvättpåse
Ringa Tilda
borsta håret
prata med Lars
Å sen hamnade jag vid datorn för att bara fixa lite grejer först...
Suck eller vad säjer man
peace out //A
Fredag
öronkänslor
nollsju fyrtio i morse skulle jag va på röntkenavdelningen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge (som de så fint har valt kalla det)
Det var jag. Jag fick åka in i ett rör. Doktorn sa: "Blunda"
Sen åkte rullbandet nåra decimeter in, nåra surriga, burriga ljud kom. Sen åkte det ut.
Sen åkte det in igen, ett annat ljud kom, å nåt som blinkade lite. (Var är avslappningsmusiken? tänkte jag)
Sen åkte det ut och doktorn sa "Så var det klart".
Jag tyckte det blev lite tråkig stämmning å försökte säga nåt kul om hur fort det gick.
Det verkade inte gå hem hos den sofistikerade, yrkesskadade läkaren.
Då gick jag.
På vägen ut såg jag massa 20 plussare som stressade till sina universitets lektioner.
Då bestämde jag att jag aldrig i mitt liv ska tillåta mig själv att äga en portfölj.
Sen åkte jag till skolan. Hade massa dåliga känslor som jag inte kunde analysera. Blev övertalad av fröken solsken att kolla på hennes dansföresställning (igen).
Så fick det bli, å sen satte sig hennes rörelser sig i huvudet på mig.
Sen repade vi i två och en halv timme. å jag fick varva halstabletter med Echinagard.
Sen satte jag mig på tvärbanan och åkte hem. Å när jag verkligen kände mig som tommast och ensammast och fulast ringde telefonen. (hoppas det är nån rolig, hoppas, hoppas)
Det var Jonas Lindh som ville hänga med mig ikväll. Jag föreslog chill i boden, med dvd å godis. Han tyckte det lät bra. Sen blev jag lite gladare.
Å jag lovar att efter att jag har öst ut alla mina dåliga känslor å alla mina hjärtskärande kärleksproblem över honom så ska vi kolla på nån as bra film. Å i morgon kommer allt kännas så mycket bättre.
För då behöver jag inte vara på plats nollsju furtio för att röntka öronen hos nån torr doktor.
Jonas du är bäst!
Konsert
efter as mycket slit dock.
först var det as segt för det kom nästan inga folk, ljudteknikern var sen å allt blev fett stressigt, när vi till slut körde lät första låten ganska sugit, men sen när det gått nåra minuter kändes det jätte bra.
det är skönt att det är över samtidigt som jag saknar det=)
som Kornelia sa: "Synd att det kommer minst med människor till årets bästa konsert"
då blev jag glad.. för det gick fan jävligt bra.
och jag sjöng om hasselnöt
och det märkte hon och det tyckte hon om. "sista låten var bäst Amanda"
Ja, det klart hon tyckte. Lite egocentrisk måste man väl få vara
I Uppenbarelsekyrkan...
I dag var det sista gången jag sjöng något med kör B överhuvudtaget.
Nu är det på riktigt, nu börjar det faktiskt dra i hop sig..
Nu börjar det killa lite i maggropen.
Jag önskar att det är för alltid och jag önskar att det tar slut i morgon
Så känner jag inför studenten
