Amanda

och dansat barfota bland maskrosor. sjungit Ronja Rövardotter och lagt medeltida kvintstämmor. 

kul dag!

Det har utvecklats en ny typ av ångest hos mig. ok håll i er för det här är sick:

Fredagsångest. fredagsångest som i: "ååh nej det är fredag! då är det jätte jätte snart måndag igen!!"

mmm jag vet. sick.

jag tror det hör ihop med prestationsångest. utnyttja helgen till max, annars är du misslyckad.

mmm. tror nog det.

folk frågar: "hur är det annars Amanda?"

Svårt att veta vad man ska svara: Jo bra. hyffsat bra. helt ok. det rullar. det flyter på. det funkar. 

helst av allt vill jag säga: jag vet inte. men då blir folk så förvirrade och det leder till jobbiga följdfrågor.

så jag brukar nog mest säga bara: "bra"

men helt ärligt.. jag är ändå.. ganska glad. våren är här. sommaren snart. vet inte vad som händer här näst i livet men det gör ingenting. 

försöker att inte tänka på det som hänt och det går ändå bra. hyffsat bra. helt ok.

de enda situationerna som känns riskabla är de som innehåller för mycket känsla och uttryck. (och när det finns något i rummet att ta sönder förstås...)

lite svårt att sjunga utan att känna. svårt att skriva utan att känna.

och idag, på jobbet, på ängen när jag dansade. det är svårt att dansa utan att känna. och trots att jag skrattade av alla vårkänslorna, sköljde det som en våg över mig. det gick så fort, trettio sekunder, plötsligt, mitt i all glädje. så jag sprang iväg ett tag. kanske att jag behövde samla mig. 

men så blir det när man, som jag, inte är van vid att trycka undan sina känslor, förneka. så väller känslorna upp i de mest otänkbara situationer.. som idag. men det blev bara tre tårar.

Men för det allra mesta är det lugnt. jag njuter av solen. jag tycker om mitt liv. jag spelar mycket gitarr och jag längtar efter sommrigt parkhäng.

däremot ska man inte sätta porslin i handen på mig just nu, för arg känner jag mig... ofta.

men jag vistas ändå mest utomhus just nu, so,, be cool:)