Amanda

men för mig själv är det kul med uppdates. och nu till hösten ska jag definitivt blogga mera om utbildningen!

Igår kväll åkte jag in till stan. man fick gå långsamt långsamt till bussen, annars dog man av värmeslag. 

Väl på bussen tog jag den här platsen ni vet allra längst fram. den som är för handikappade. 

Och där satt jag på den där en-stolen och blev bländad genom vindrutan av kvällssolen.

Och om man sneglade lite till vänster satt den kortklippta damen som körde bussen, och log, lite lätt.

Hon såg ändå ut att tänka:

"vad gör det väl att vi busschaufförer inte ens hinner kissa(om vi inte kissar as fort) på våra mysiga små raster, när solen ändå skiner som det gör ikväll!"

Så jag suckade lite lyckligt och lyssnade vidare på Povel Ramel i Mp3'n. (Låten var "Pilotti" som handlar om hur världen skulle vara om den, istället för att styras av Gud, skulle styras av en italiensk kock. Grymt bra låt faktiskt)

 sedan promenerade jag från Gullmarsplan längs hela Årstaviken. I solnedgången och in the name of Pride kunde det inte kännas bättre. stannade till vid Tubbys, reagge caf'éet som ligger där vid vattnet. köpte en pistage glass. som var god. 

Jag vandrade vidare och när jag till slut kom fram till Tanto var det som att klampa rakt in i en festival. folk överallt i gräset, på varenda ledig yta. och plast och tomburkar överallt, men det var bara lyckligt. sen vandrade jag till zinken sen tillbaka till hornstull fasst via hornsgatan. sen åkte jag tunnelbanan tillbaka till Gullmarsplan. och där, på 7-eleven, köpte jag ett äpple och en youghurtglass. (Glass kan vara det bästa) den var lika stor som den var god och det enda vapnet mot hettan.

Åkte hem. Var hemma tio i 12 efter en trevlig men lite ensam lördags afton. 

somnade inte. Tänkte på mobila bredband till datorn. Tänkte på telefonräkningar. Tänkte på andra ränkningar som man "kanske snart skulle ta och betala..." Tänkte på alla mina cd-skivor. Tänkte på att andas med magen och slappna av. (det funkade ett tag) Sen tänkte jag på lite minnen. Tänkte på farfar, som ligger på sjukhus. På hans hjärta som är jätte svagt. helt plötsligt bara. 

så så Amanda sov nu.

kanske somnade vid tre, fyra.

Sen ringde väckarklockan klockan nio, som alltid, och varenda liten nerv i mig gjorde ont. snoozade åtta gånger och nu sitter jag här. väntar på den här dagens överraskningar.

de lär bli många!

(förresten så här söt kan man vara e lördagkväll i Juli...)

Haha, kan inte låta bli att skratta när jag läser igenom mina sjukt känslomässiga blogginlägg som går upp och ner som hos en manodepprissiv. mamma tror iofs att jag är det. (Amanda det är det som gör dig så kreativ!!) lixom, Jag vet och jag är as glad över att jag är upp och ner annars vore ju inte jag jag.

Oj vad djupt.

Ialla fall. JAG SKA FLYTTA OM EN VECKA!

Det står flyttkartonger överallt och jag försöker strategiskt packa jämn-tungt i varje låda. inte ha sönder porslinet. slå in glas-saker i tidningspapper och försöka tänka ut nån form av strategi kring mina kläder.

mina kläder suck..

Hur kan jag ha så fruktansvärt mycket kläder? var och varannan dag står en "utrensningspåse", fylld till bredden utanför min dör. och varje gång har det gjort lika ont i hjärtat "hejdå lilla vännen, nu får någon ny snäll människa ta hand om dig efter att du hamnat på myrorna" sentimentalt. mmm. 

Så jag packa och handlar och skriver listor, listor, listor..

Hemtex har 50 procent rabatt. ja upp till 70 procent rabatt, så jag köper täcke, kudde, påslakan, badhanddukar, ansiktshanddukar, handhanddukar, morgonrock, gardiner, pläd, termos, burkar, tavelram (mamma och pappa och titti måste ju få plats någonstans!) vattenkokare, kaffebryggare.. stavmixer (JA DET BEHÖVS! om man gör hummos varannan dag..) och bla bla bla..

det är mycket. mm

Men jag är så glad och jag mår så bra så det är otroligt. 

det känns så bra att flytta. byta miljö bara pyssla med dans, sång och teater hela dagarna. komma från mamma och pappa och hela den gamla vardagen.

Övrigt:

SOMMAR

JAG HAR BÖRJAT UPPLEVA DEN!!!

jag och mamma åker troget till tyresta naturreservat och går åtta kilometer med våra stavar varannan kväll. somrig tyst storskog, det ni.

och talludden, vår lilla badplats har jag börjat gå ner till, sola lite bada lite. (iskallt, ja) men jag upplever det! och kollar man på allsång på skansen på tisdagkvällen, och sjunger med i Stockholm i mitt hjärta, då KÄNNS det ändå som sommar.

Och nu är det PRIDE!

Pride veckan började igår och dagarna som följer kommer jag och erika hänga runt på stan och uppleva europride stockholm fullt ut. Tänk vad kul.

På fredag har jag 20 års/avskedsfest, kuuul, och på lördagen (om en vecka) är det bästa på året PrideParaden och på söndagen träffar jag det äldre (farmor, farfar, mormor och björn) för en liten hejdå-kräftskiva.

ja. 

Och sista punkten, Kärleken:

Inga problem. inget trassel. känner inte mer än nödvändigt för någon. känner mig fri.

Det känns riktigt bra:D

Hejdå alla och VÅGA INTE GÅ MISTE OM STOCKHOLMS STÖRSTA OCH GRYMMASTE FESTIVAL!

pride<3

Jag vill inte promenera på en solvarm skogsstig och känna det som att jag åker rulltrappa fram, AUTOMATISKT

Jag vill inte titta ut över en sommaräng och tro att jag är på BIO

Jag vill inte iaktta betande rådjur och tro att jag ser en NATURDOKUMENTÄR

Jag vill inte prata med någon på en solig uteservering och samtidigt tänka på någon ANNAN

Jag vill inte ligga och sola när jag tänker på REGN

Jag vill inte att sommaren ska ta slut men den RINNER I VÄG UTAN ATT JAG UPPLEVER DEN

Det enda jag vill är att leva här och nu, känna här och nu, lyssna här och nu men jag är... bara...  lixom inte med.

Jag vill inte känna det som att jag lever i en glasbubbla och bankar på insidan för att jag så gärna vill komma ut till den fina, underbara, svenska sommaren.

Jag vill vara där nu.

jag tänker så mycket att jag känner mig alldeles utmattad inuti. Jag orkar inte det. Jag vill känna mig fridfull.

Igår var det inte meningen att jag skulle vara någon annan stans med mitt huvud.

det var meningen att jag stillsamt skulle lyssna, njuta av sommarnatten...

...på talludden klockan tjugoett och femtiofem.

och var det inte vackert så säg?