Amanda

varje dag alltså. olika morgon till kväll.

glad över solen. glad i allmänhet.

men FAN vad kluven jag känner mig.

vet inte var jag ska vara. vet inte vad jag ska göra.

vad händer i höst? vad händer nästa år?

vad händer i sommar? vad händer om en vecka?

Kan jag egentligen något?

var finns lixom.. min plats.

Ska jag verkligen sjunga i alla mina dagar? 

Och även när jag gräver och gräver, djupare och djupare, och kommer fram till:

"JA det ska jag! det är det enda jag verkligen kan, det enda jag verkligen vill göra!"

då inser man: Jaha? och hur långt räcker det?

inom den branchen räcker det inte med att vara bra.

man måste vara bäst.

annars kan man lika gärna syssla med något annat...

elr jag vet inte.

jag kom inte in på musikalakademien i Umeå. det är kanske därför jag känner lite så.

men det är ödet. och det är en skola till jag sökt. det finns hopp.

det klart det är ödet.

det är kanske nåt helt annat som väntar!

... vet bara inte riktigt vad:(