Amanda

jobbade på pusslet åtta till tolv. tränade efter, å började (som vanligt) på fårdala klockan tre. bra.

Tre dagar sedan kom jag fram till att jag var helt problem fri. nice. glad. ja ni vet...

alla komponenter som vanligt vis brukar trassla till det, fungerade lixom plötsligt. Jag höll på å tjafsa med mig själv å uttallade högt: Jo allt äär verkligen bra! 

-inga keffa hormon rubbningar

-varken för varm elr kall

-inte för mätt elr hungrig, 

-inte speciellt överkär i någon-- självständig

-inte så jätte mycket ångest inför nästa måltid

-tränat lagom

-å några andra liknande saker...

Visst är det härligt med sådana dagar.

Idag var det minusgrader. två komma åtta. och när jag gick hem klockan fem regnade det. när jag gick från bussen tänkte jag att jag är trött och har så myckt träningsverk i benen så att jag dör. och jag orkar inte lyssna på musik i mp3-spelaren för jag blir för berörd. (av vad jag än väljer) och jag orkar inte tråka sönder hemma i soffan ikväll, somna, vakna å försöka dämpa, dämpa, dämpa. DÄMPA. mig själv. ständigt.

och jag tänkte: näää nu orkar jag inte med det här mera.. 

 NU FÅR DET FAN HÄNDA NÅGOT