inte helt ok
efter en eftermiddag i olika skobutiker och en hälsotallrik med mamma, hamnade vi framför lost med varsin kopp te. efter att pappa gått å lagt sig diskuterade vi viktiga saker i livet.
Jag berättade om min störda inställning till mat å utseende.
det kändes bra. det kändes som att komma ett steg framåt...
å tidigare under dagen, smsade jag fröken solsken, kunde inte låta bli, som vanligt, fick svar och en fråga: "Hur mår du, du verkar så nere?" och jag som är gjord av glas tjänar inget på att ljuga, jag skrev att det dels var för min svacka med kroppen å självförtroendet, och dels för att jag saknade henne så mycket.. jag fick inget svar, men det är lugnt jag är så van, jag får aldrig svar på de sms som betyder mest. aldrig.
sen insåg jag att jag inte vet ändå vad jag känner och att jag är mycket bra på att lura mig själv, för två veckor sedan skulle jag påstått att jag saknat någon annan mycket mer, en som är borta nu för jag orkade inte...
Och nu försvinner hon om10 dagar.. flyttar hem till Värmland...
och kvar är jag med min kropp, mina jävla hälsotallrikar och mina egna små påhittade sanningar.
