Amanda

National dagen, den sjätte juni.
Samtidigt som stockholms svensson familjer firar svenska flaggans dag med jordgubbar och gräddtårta ute på djurgården, Laddar nazisterna upp inför "folkets mars" som skall avgå från vasaparken klockan 13.00.
Man har valt att placera dessa välkammade demonstranter i Vasaparken för att sedan tåga med sina fanor och sina vackra leenden, odengatan, Sveavägen tills de kommer till Vanadislunden där deras vita ledare håller tal.

Oss, motdemonstranter, har de placerat så långt bort det bara går, på söder, medis, slussen. "Inget bråk! Det är därför!"

Efter att ha samlat oss och förberett oss med A4 papper med texten: "Säg Nej till rasismen!" spred vi ut oss runt vasaparken...
Jag, Anna, Titti och Erika träffade två as softa kvinnor (typ 40 års åldern) som skulle motdemonstrera. De berättade att de gjort de sen de var 16 och jag insåg att det fortfarande behövs. (fucking shit har det inte hänt något sen dess??)
När vi kom till Odenplan försökte vi ta oss ner till parken. det var så satans mycket poliser och väldigt många blev stoppade. Jag vet inte vad det berodde på men på något sätt lyckades vi ta oss förbi dem relativt enkelt. Med hoodtröjan över armen och palestinaschalen nere i väskan såg Jag å mina kära vänner antagligen ut som randoms som ville njuta av junisolen.

Vi stod i utkanten av Vasaparken tillsammans med de coola morsorna vi mött på tunnelbanan. Där nere hade det samlats nazister från alla stockholms små vrår. Samlade runt någon talare och lite trevlig musik. (Var är alla fanor? Är de inte lite få?)
Efter att ha väntat ett tag såg vi, mycket riktigt resten av tåget. Bakom Vasaparkens vackra, lummiga trädkronor tågade de in. Så välklädda. Alla bar de vita, nytvättade skjortor, Svarta byxor och blanka skor. håret välkammat, kortklippt eller snaggat. De kom i välorganiserade led, tre om tre, och alla bar de varsin fana.
Våra två nya äldre vänner ryckte till, förde händerna mot ansiktet, ögonen fylldes med tårar. (Å de har sett samma jävla skit, år efter år)

Sedan börjar det. Någon oskyldig solbadande ungdom reser sig upp, en till reser sig upp. sakta, sakta reser sig nästan varannan i parken upp. Motdemonstranter. Poliserna rätar ut axlarna, polishästarna trampar på stället å sen, kvinnan till vänster om mig, håller upp sitt lilla A4 papper mot folkmassan, skriker: "INGA FASCISTER PÅ VÅRA GATOR"

å vi börjar skrika, fler å fler, det är som om hela jävla luften kokar. å poliserna trycker sig på, motar bort oss bäst de kan.
Nazisterna har inte börjar sin mars än, den är försenad, det är för många motdemonstranter, polisen har ingen kontroll, allt e så varmt å alla är över allt.
Vi fortsätter, står i vårt gathörn, å poliser motar över oss till andra sidan och säjer: "stå här istället, i skuggan, så ni orkar längre..." å man vet inte vad man ska tro..
poliserna vrålar högre, mer frustration hos hästarna: "NI MÅSTE UPP EN BIT FÖR GATAN"
å när de motat upp oss i nästa gathörn inser jag plötsligt att vi är omringade, vi har inte gjort något, men vi är omringade, totalt kontrollerade. Å alla skriker å jag skriker: "VAD SKA VI GÖRA? KROSSA FASCISMEN! VAD SKA VI GÖRA? KROSSA FACHISMEN! NÄR? NU! NÄR? NU! NÄR NÄR NÄR? NU NU NU!"

å så börjar det bränna under ögonlocken.. för jag kan bara inte fatta det. varför är det vi som är fasst? VI HAR JU INTE GJORT NÅT FEL! varför får nazisterna patrullera Stockolm, de bryter mot mänskliga rättigheter.. å här står vi den goda sidan, men ingen förstår, polisen förstår inte.. Å alla frågar: "varför är ni här och hindrar oss? OSS? vi vill ju bara ha fred och kärlek! å vi tar inte att nassarna går därborta, med sina sjuka ideér, vi vill inte stå där längs kanten, tysta, som resten av sverige! varför förstår ni inte det?!"
å vad svarar de?
"Vi har bara fått en order.. nu ska ni vara här, för vi vill inte ha något bråk, det ska vara lugnt och skönt, LUGNT OCH SKÖNT, LUGNT OCH SKÖNT!"

efter att ha stått inringade i ca en halvtimme släpper de oss.. nazisterna hade hunnit en bit fram å poliserna hade stängt av tunnelbanorna.
tack för frigivelsen! gå några steg och sedan springa, rusa för att hinna ifatt tåget.
Å det gör vi, alla fyra, å våra häftiga mamma kompisar. (En av kvinnorna möter sin 14 åriga son mitt i vimlet, de hälsar hastigt och han berättar var polisen har spärrat av. sen springer han i väg å ska köpa läsk, "inte cocacola bara" skriker mamman, multi nationellt kapitalist skit)

Sedan hinner vi äntligen i fatt. Å vi skriker, alla skriker. "ANTIFASCISM!!!!!!" å där på andra sidan går dem. Nationalsocialistisk front å massa andra sjuka organisationer. Å de vandrar så lugnt och tyst. Å vi på vänster sidan spottar och skriker. Någon från den andra sidan vänder på huvudet mot oss... och ler.. lite hånfullt sådär och jag kunde läsa hans tankar:
"Vi är pryda och lagliga, vi har polisen på vår sida, ni är patetiska kommunister som inte kommer komma någonstans"

En gatukorsning, polisens minibussar tränger ut oss, jag har mitt skrykliga, fredliga lilla A4 papper, sträcker upp det så högt de går, alla journalister, det blixtrar från kamerorna, det brummar ifrån bilarna å motorcycklarna, och det fullkomligen dånar ifrån oss, motdemonstranter, å under alla ljud ligger en låg bordun ton. Ett mullrande "BU" från alla civila Stockholmare, De som tycker som vi, men inte vågade gå längre. (De hade ju faktiskt jordgubbarna att tänka på) 
Å sen när jag skrikit sönder mig inser jag att poliserna fullkomligen väller in från alla håll och kanter, shit de omringar oss igen, nu gäller det att vara taktiskt.
Jag viker ihop papperet, stoppar ner det i bakfickan, rättar till kläderna och tar min systers hand, "Titti håll färgen, nu låtsas vi"
Och vi börjar lugnt och sansat gå där ifrån. polisen kommer från alla fyra håll och vi väljer det lugnaste. snabbt som attan samlar vi oss. Någon (från vår sida) försöker smita samma väg som vi, rusar ut i gatan, en polis tar tag i honom, "NU HÅLLER DU DIG JÄVLIGT LUGN, FATTAR DU? FATTAR DU DET?" å vi blir rädda igen, fortsätter gå långsamt långsamt, prata om något annat.
Då märker vi hur några poliser har fått syn på oss, tittar på varann nickar mot oss med huvet. men de avaktar, som för att säja "De där verkar lugna, vi låter dem gå"
Å vi kommer förbi. Vi fortsätter gå, länge, tills vi tittar bakåt å då e det försent. Poliserna har brett ut sig tätt sida vid sida å ingen mer slipper ut. (det var fan i sista sekunden)

Å sen då.. sen blev allt så meningslöst. Vi gick till ica för att köpa lunch å Erika kände det som att alla där inne var falska. vem kan man lita på egentligen? De kan vara här över allt. Svansen, den där jävla svansen av medelklass stockholmare, vågar inte så de flyter bara med, längst bak i nazist tåget, kankse sjunger de med lite lätt i någon patriotisk sång text, jag vet inte.

Jag har nästan aldrig varit så trött. hamnade i Vitan på picknick, däckade nästan, ont fötterna, tinnitus, hungrig, sömnig.

Å kommer hem. Mamma å Pappa sitter hemma framför TV:n. Tittar på firandet av Sveriges Nationaldag. Uppträdanden på solliden å hela rasket.
Å där sitter kungen och drottningen. Det var ganska fint ändå.. men jag satte mig vid datorn, måste skriva.

---

Besök jätte gärna www.nsfront.info Det kan vara värt att kolla in vad de pysslar med. Plus att tårtorna de äter, då de firar Hitlers födelsedag, ser hemskt goda ut. (de har lyckats riktigt bra med hakkorsen som pryder dem)

Jag är ingen extremist. Jag vill bara säga vad jag tycker. Det är inte vänsterextremt att vara imot nazism. Det är inte vänsterextremt att demonstrera mot det.

så varför var inte alla där? Ni som läser det här...

VARFÖR VAR NI INTE DÄR?


förlåt ni kanske åt jordgubbar och gräddtårta ute på djurgården...