Tumlar runt
På mornarna ställer jag klockan på nio. ibland 10.
Ja för att inte sova bort all ledig tid och gå miste om lugnet som hör till.
Sen går jag upp, hinner sträcka på mig.
Äter gröt med texas (han håller sig till egen mat) dricker te och blickar ut genom fönstrena och tänker:
"nu är jag alldeles alldeles ostressad och lycklig!"
Sen kryper det fram något som påminner om att inte slösa bort tiden, sittandes med en kopp grönt te, meditera och filosofera, Det finns ändå saker som behöver göras också, riktiga saker...
Plocka in ut ur diskmaskinen, städa, handla, betala räkningar som påminner om olika kurser man anmält sig till och måste hinna gå på.
Sen blir klockan tolv och jag gör omelett på ekologiska ägg.
Sen cyklar jag till jobbet vid halv tre. Träffar mina små åtta-åringar som blir glada när jag kommer.
Jag gör pärlarmband.
När jag cyklar hem lyssnar jag på Lars Winnerbäck och skrattar för jag blir så känslosam. Cyklar utan händer, som i mellanstadiet, sjunger med, skrattar med och inser att den sortens eufori jag uppnår nu, bara kan mynna ut i neråt svacka sen, men vad gör det för stunden, för sekunden, när allt faktiskt känns bra.
"Du går nedtryck i två alldeles för grova skor det börjar visst bli höst
men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
jag vet att du sa fel, och hela stan vet om det känns det som
du gick för långt, du är alltid deras fnask
jag säjer kom!
allt är förlåtet nu, dom snackar bara strunt
dom har väl redan glömt hur kul det kan va och tumla runt!"
Å sen längtar jag till fredagarna och de blir alltid lyckade nu för tiden=)
