Amanda

jag och erika åker. till sydostasien. å vi kommer hem lagom till våren. första april. 

thailand, kambodja och vietnam. luffa. det är allt.

det finns ingenting jag vill mera just nu än att bara komma iväg.

ni som trogna följer min enkla lilla blogg, får nu fortsätta läsa på www.resedagboken.se alias: amra

där ni troget kan läsa OCH KOMMENTERA lite! (snälla för en gångs skull mina små älsklingar<3)

vi har inte bokat nåt. inte ens första natten. bara flygbiljetten dit å hem. hela min kropp bara skriker efter värmen. sanden å thaimat. FY FAN VA NICE.

nej nu ska jag sluta vara dryg. jag njuter av livet. även om jag skulle vara kvar i sverige. 

man ska ta till vara på allt. varje liten mysig sak som händer i vardagen. tänk på det. ta till vara. det gör det lättare att överleva janufackingari. 

å vad är väl bättre än mina visdomsord egentligen? inget. så ta en promenad å njut lite. 

å en sak till bara:

"har du inte resfeber?" säger pappa

"vaddå feber? jag fattar ingenting bara"

...å andas sakta ut

så kan det vara:) ajö

det är nu folk lovar sig själva att de ska sluta använda hissen i sina tre-vånings-hus..

sopsortera varannan mjölkförpackning. hälsa på mamma. bli en bättre mamma. (om man råkat hamna med barn)

bojkotta de läckra chokladbitarna, (för att smygäta på natten)

det är som det alltid har varit.

jag har slutat ge mig själv nyåslöften... varför skulle det bli kraftfullare om man avger löften under nyårsnatten?

å hur i allsin dar är det tänkt att man ska klara av att ändra på sig själv, sitt sätt, sin tid över en natt...

nuförtiden strövar jag mest runt här hemma. bakar mina eviga GI-scones.. Går på min friskis och Svettis, boxas på onsdagar å söker kryphål för att få dansa gratis så mkt som möjligt i januari..  (öppethus ni vet)

 

funderar över inträdesprov hit och dit. övar för lite. å när jag äntligen tar mig tid kutar katten till dörren illa kvickt. syrran lackar bara satan och pappa suckar väl..

planerar inför resan till solen också... thailand, kambodja och vietnam, i nio veckor nästan... shit. då får ni följa mig på resedagboken. 

jag å erika ska väl lägga vardagen bakom oss. bara tre veckor kvar, det kommer bara bli stört. stört underbart.

åsså tänker jag fortfarande på hur jag ska färdas genom livet. tänker på kroppuppfattning, stress och tid. mycket på tiden. vad det är för nån skit, å vad man gör av den. hur man handskas rätt med den och hur man tar till vara...

mediterar mycket. det har hjälpt mig mer än vanligt. att fatta lixom. fatta grejen.

så det här är mitt tvåtusenåtta, hittills. jag har inte avgett nåt nyårslöfte för jag tror inte på sånt. men jag går 5 kilometer varje morgon och har nolltolerans hela januari mot allt med socker i.

jag vet inte, jag är väl bara sån. man måste plåga sig för att kunna uppskatta något. späka sig lite. 

jag gav en spikmatta till pappa i julklapp, ska tydligen va bra mot ishias.

gör först fett ont men sen lixom sprider sig en värme i hela kroppen å alla små celler i hela ryggen aktiveras och mår bra.

gissa vem som använder den stup i kvarten.

ligger där å kan inte röra mig, å tänker: "om jag inte hade så många projekt, om inte jag plågade mig själv lite lätt, om inte jag höll igång med träning och sång och allt jävla trams

DÅ skulle jag bli schitzofren":)