Amanda

men det var jag, erika, emma, sandra och milla. Å med oss fem kan det ju aldrig bli misslyckat.

kändes skit bra att snacka skit. kändes underbart att man inte behöver bry sig. man känner redan varandra så jävla bra. trots att man inte hängt på typ fyra år. det är ändå samma skrot och korn.

sen blev det wollmars å jag drog hem med sista 875:an 10 i ett. (skönt att slippa nattbussen)

å det kändes bra på väg hem från bussen. inte ledsen. inte överglad heller men vad fan. vad kräver man egentligen.

klockan strax över 11 i morse kutar mamma runt i mitt rum: "förlåt, men du har snott mitt hår vax!" "Amanda du hade det igår, var är det? jag ska på kurs!"

å jag svarar random osammanhängande meningar.

hon kutar ut. å in igen fem min senare. å jag säjer att det är i badrummet, å att det var hon sjålv som bar in påsen dit.

hon försvinner ut. kommer in en tredje gång å konstaterar att hon hade fel. jaja. hejdå mamma jag vill sova.

sedan kommer pappa in. långsamt, knarrande dörr. "godmorgon. inte för å vara sån men, klockan är fem i halv tre"

VA? 

jag har inte sovit till fem i halv tre sedan tvåan i gymnasiet! först kommer lite ångest men när jag tittar ut genom fönstret inser jag att det gör inget, för därär det piss grått å redan typ natt. 

jag gör frukost, sätter mig framför ett sorgligt program som handlar om barnarbete i tobaksindustin. 

men sen jävlar.

Sen kommer pappa med senaste PMB mixningen 

(för er som inte vet vad PMB är, orkar jag inte förklara.. komplicerat)

Å jag måste sätta tvn på mute å lyssna igenom alla 11 spår...

å pappa lackar satan på att cymbalerna fortfarande är för höga och tar över, jag säjer att man inte tänker på det men han har ont i hjärtat. 

det tar ett tag. hela skivan. han har mixat den i två veckor. chilla lixom.

sen dricker jag kaffe. skhäbar lite på vädret å livet (men inte mer än vanligt) titti kommer hem säjer:

 "jag har ätit en hundrafemtiogrammare! Jag dog!"

å nu e dagen nästan slut. 

det är typ 25 dagar kvar tills det vänder säger pappa. med ljuset. å det är bra.

en annan sak som är bra är att i år kommer jag kunna se nästan alla avsnitt av adventskalendern!!! jag jobbar ju inte på förmiddagarna. fatta mysigt, tända ljus å mysa med katten, framför tvn!!!

ok det är bara jag som tycker det, jag vet, men jag är stolt som fan över det :)

puss å kram

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

aaaaaaaaaaaaaaaaa

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

aaaaaaaaaaaaaaaa

EFTER FYRA GLAS VIN

fryser och tänker som satan.

å man fördriver en tisdagförmiddag. fullt på schemat egentligen. men får inte lust till något så därför

blir det googel på L-word istället. å tiden bara går.

å tänker som satan men kommer fram till att jag inte har koll på något. allra minst mig själv.

i bakgrunden går min nya låt på repeat. du borde låta henne gå.

men jag stänger av snart för den gör mig så fruktansvärt melankolisk.

jag har ont i huvudet. och början till en ny fucking öroninflammation. vårdcentralen i morgon.

Jag har aldrig sett något så grått som idag. mina kläder, mitt rum och mina tankar. jaja.

"Du säjer du har svårt att känna värme 

och du skriker ut det 

när vinden ligger på

du säjer att hon borde vara närmare 

men hennes doft av vallmo 

finns kvar i mig å"

"BE MIG SÅ STANNAR JAG KVAR!                 (nej ditt äckel)

VILL DU VETA VEM JAG ÄR?                   (sjukdoms-sckhäb-förkylning, jag vet redan...)

BE MIG SÅ STANNAR JAG KVAR!                 (jag står inte ut!!!)

DET FINNS INGET SOM HINDRAR OSS HÄR!"                             (hindrar bakterierna elr vad?)

what you are doing to me.   

 

still

 every time.

delvis för att det är fett kul och för att musiken är grym

...men oxå för att hon den ena ledaren är grymt sexig:)

släckt i hela huset bara kattens snarkningar.

Vi har precis sett cabaret. med de intryck som följer. 

å när filmen är slut tänker man nej, nej nej jag orkar inte konfrontera med verkligheten. ge mig en film till! ge mig en färdig historia att drömma bort mig i! ge mig ett färdigt slut. helst med ett lycklgt innehåll med massor av kärlek massor av kärlek och romantik så man kan sitta med huvudet på sne och le å göra små utrop, kanske puffa till kuddarna bakom ryggen.

det är väl mycket roligare än något så alldagligt som... verkligheten?

å nej det är så mycket svårare att knåpa ihop sin egna handling sin egna saga.. fundera ut ett sett som höjer möjligheterna för ett lyckligt slut, elr ialla fall ett slut som inte är alltför odrägligt.

å man måste hitta sina egna små romantiska tillfälligheter i vardagen, men hur gör man om man är så präglad av sina drömmar som är så perfekta och så färdiga å perfekt uttänkta.

ojojoj, vad jag inte kan återskapa några av dem. 

det känns verkligen verkligen som om världen på allvar skämtar med mig hela tiden. ironi lixom.

"jag vet jag behandlar amanda precis som hon behandlar mig, med ironi"

men jag är ju inte sådan egentligen ju. 

if you could see her trough my eyes...

och hade kul. efter att ha dövat min sjuka kropp med ipren funkade det mesta. ett par timmars sömn och ILLA starkt rosé vin. kaos i tunnelbanan med fransmän som hoppar av innan den stannat (jag och gummi höll oss för hjärtat)

eifeltornet och triumfbågen. Ja allt var så franskt

MEN INGET VAR SÅ FRANSKT SOM FRANSMÄNNEN. ALLA HADE DE EN BAGUETT UNDER ARMEN!

testa grundskole franska-fraser (typ je suis un poisson bleu) och slösa cash.

men vi hade kul, jag och erika. Jag åkte direkt till jobbet från flyget i måndags och direkt från jobbet till dansen hemma halv elva. TRÖTT I KROPPEN NÅGON?

åsså meningsfullhet varvas med meningslöshet. som sol med regn.

Det är grått i november. det beror på vårt klimat men det är grått när man tittar ut. Så jag tittar runt omkring mig och ser hur alla andra värmer varandra.

i Paris i Stockholm. 

men Jag behöver aldrig aldrig värmas för jag brinner alltid redan

jag börjar vänja mig